Vackert

Så har man varit på sitt första besök hos fysioterapeuten igår då. Hon var supertrevlig och jätteförstående så jag tror att jag har hamnat helt rätt. Synd bara att fysion fick fart på nacken för det resulterade i the night from hell. Så det var bara att ringa till jobbet imorse och meddela att det inte skulle gå någon med överdimensionerat hår i korridorerna idag. Förhoppningsvis har det lugnat sig tills imorgon, då jag för övrigt har session numero dos.

Fysion var som sagt riktigt bra, men synd bara att man måste se ut som något som legat underst på Stormossen i 5 år när man är färdig. När jag hade legat på britsen i nästan 45 minuter och skulle sätta mig upp såg jag först inte så mycket eftersom jag var helt yr och mosig i huvudet. Det fanns en spegel rakt framför mig och jag såg att jag hade abnormt stort och råddigt hår men jag såg inga detaljer i ansiktet eftersom det var så suddigt. Jag gick ut till receptionen, beställde ny tid och log snällt till alla i väntrummet. Jag kliver ut på gatan och går mot min skjuts. När jag kommer till bilen där syrran sitter ropar hon oroligt: ”Men Jenny, hur e de?”. ”Vadå, ja e bara trött och mosig”, säger jag, varpå hon säger att jag ska titta mig i spegeln. Jag kollar i bilspegeln och då möts jag av ett ansikte som ser ut typ så här:

(bild härifrån)

Min fysioterapeut måste ha trott att jag hade legat och gråtit av smärta och alla jag mötte tror väl säkert att jag ”går på gatorna” på min fritid (glöm inte hur håret såg ut).